Quantcast
Channel: Pelle, författare på Kunskapsivriga experiment
Viewing all 73 articles
Browse latest View live

In the garden of content #rhizo15

$
0
0

Inglehart_Values_Map2.svg

Earlier this week OECD presented their latest study and report of the Swedish school system. Our government have asked the experts for the help to analyze and come with some suggestions of how we should stop the dramatic decline of our schools, student results and status of the teachers. And Andreas Schleicher mused "It was in the early 2000s that the Swedish school system somehow seems to have lost its soul, [...]"
Swedish school system somehow seems to have lost its soul...
And the solution is to get the schools more in line, more centralized governance with emphasis on equality and collaboration between schools, principals and teachers. The students needs to respect their teachers, show up in time and put some grit into their studying. As a former example to the world our school have dived down way below mediocrity and is now we act more of an warning example. Improving-Schools-in-Sweden (pdf) But is this what you get when your country's attitude is self-centred and individualistic? Check the top right corner in The World Value Survey. Way up there... [caption id="attachment_2869" align="aligncenter" width="300"]Inglehart_Values_Map2.svg http://www.worldvaluessurvey.org/wvs.jsp[/caption] In our curriculum their is a emphasize on individualization and growth, and the students should have the opportunity to test their knowledge in different ways, at separate times and get regular feedback on their progress. In our Law of Education we state our desire to give our students "a lifelong desire to learn", how do we live up to that statement?

§4 Education in schools aimed at children and students should acquire and develop skills and values. It shall promote all children's and students' development and learning and a lifelong desire to learn. The training should also teach and establish respect for human rights and fundamental democratic values ​​on which Swedish society is based.

The program shall take into account children's and students' varying needs . Children and pupils should be given support and incentives so that they can develop as far as possible. An effort should be to compensate for differences in children's and students' capacity to benefit from the education. The program also aims in cooperation with the homes promote children's and students' all-round personal development of active, creative, competent and responsible individuals and citizens.
Choice and entrepreneurship have been key elements for many politicians and civil servant for decades. However, that freedom sounds like freedoom now, when you read and digest the report from OECD. Growing up in a society of choice, freely available content, and with tools that unlock information and connectivity abundance - can you go back? In what way? Can't we have both? When we are raising Swedish kids in navigating, consuming and learning in a world of Youtube, Netflix, Spotify, Steam, Minecraft - on demand, no downtime, on a time, pace and in a way that you like on a platform of your choice - how can a world of straight lines and regulated pace compete with that? I ponder a lot on just that remark. "Swedish school system somehow seems to have lost its soul content..." Are we fighting the flowers or the rhizomes in the Garden of Content, when we instead could focus on and harness that aggressive metaphore to build a better tomorrow? Below here is a clip of my kids fighting the rhizomes of liliacs, in vain and as aggressive as the roots I´d say. https://www.youtube.com/watch?v=msVoXA2MREk But how do we do with the content in the classroom? Can you plant aggressive seeds in other people/students/kids/spouse? Could that be a way of combining choice with energy and empowerment? A way to find relevant and engaging content?
Combining choice with energy and empowerment
Below is my broadcasts with Bambuser, where I tried to capture the feeling and the learning taking place in the classroom. We started to just cut our course material to pieces, and the student had to puzzle it all together, in an order and in a way they all agreed upon and with a touch and the content they liked. And the result was their own TV-show. I especially like this scene where my former students laid a puzzle with material that they earlier been bound by - now felt a freedom to explore. [caption id="attachment_2872" align="aligncenter" width="813"]spinTV My bambuser channel where I´ve documented my rhizomatic classroom[/caption] ...and on the theme of aggressive learning, here is to TAGSExplorer and where I planted a seed of Edcamp in the minds of 14 people. Aggressive content creation. https://www.youtube.com/watch?v=q3xqc_3pk2g

Invention literacy…men kom igen nu

$
0
0

893527436145a1f016b54808e1b86c3f_original

  Jag noterade på LinkedIn att delar av nätverket hade stöttat Makey Makeys senaste produkt Makey Makey GO på Kickstarter. Självklart kastade jag mig in och stöttade dem jag med. Det är något med Makey Makey-plattan som ger lärare och elever en känsla av att ta kontroll över datorn, oavsett om man lekande lätt bygget ett fruktpianon eller mer avancerade övervakningssystem, så ger det oss den där naturliga sömlösa övergången mellan det fysiska och virtuella - där man med hushållsprodukter, skrot och skräp, ledande material tar kommando över tangentbordet, datorn och alla möjliga nätbaserade tjänster. f7d6b09861c4fa0b0d442ea1ce26d1d2_original Självklart fick de en slant! Men när jag läste igenom texten så reagerade jag på ordet Invention Literacy, först med skratt och nu med grubbel och allvar...
Invention Literacy
ScreenHunter_01 May. 14 13.20Vad är litteracitet egentligen?
Förmågan att kunna läsa och skriva. Användning: Används idag i samma betydelse som engelskans literacy, vilket innebär att det är ett vidare begrepp som kan kombineras med andra begrepp som inkluderar förmågan att kunna skapa olika former av texter och att förstå och tolka desamma. Som på engelska kan vi således tala om exempelvis digital litteracitet och medielitteracitet.
Men kan vi verkligen använda ordet i alla sammanhang? Risken för att det blir urvattnat och fullständigt tappar betydelse känns överhängande, men samtidigt finns det något i deras argument (läs säljjargong) som jag kan köpa rakt av och det är förmågan att skapa, knyta samman och bygga nytt med IT som formbart ämne. När hela världen blir uppkopplad, människor med nätet i kläderna, klockorna eller inopererat, vilken läsförmåga av omgivningen och alla dataströmmar kommer krävas för att inte bli underkastad Big Data utan frigöra dig? En del av MIK? Självklart! Som en litteracitet? Jag vet inte, men under tiden så bygger jag ett piano av play doh och en hammare! 893527436145a1f016b54808e1b86c3f_original

Vad händer med skolan när IT-bubblan spricker?

$
0
0
Rasmus Fleischers skriver på sin blogg om “Ryktet om den andra IT-bubblan, i tiohörningarnas tid” om en oro kring övervärderade bolag och att vissa drar paralleller till börskraschen 1997. Han avslutar sitt läsvärda inlägg med följande citat från Jane Walerud: Nyligen publicerades ändå ett uttalande av den framgångsrika investeraren Jane Walerud, som menar att det uppstått en ny [&hellip

Här är jag under Almedalsveckan

$
0
0

almetop_5_e4959d38-5772-43fb-86f2-6c0017872fa7-2

Måndag den 29:e står jag i panelen på följande ställen: - Måndagen den 29/6 Kl. 11.00 – 11.45 Fenomenalen, Skeppsbron 6 - Måndagen den 29/6 Kl. 16.30 – 17.30 Joda Bar och Kök, Skeppsbron 24 Övriga hållpunkter: - Onsdag den 1/7 Kl. 12.00 - 14.00 Lunch och samtal med Anna Kaya - Fredag den 3/7 Kl. 10.00 - 15.00 Makerspaces – en allt viktigare plats för lärande i skola, på fritiden och i arbetslivet (länk) Resten av veckan är mer öppen och jag kommer nog att göra som alla andra, glida runt och lyssna, mingla och spontanboka möten.... vill du ses? Twittra mig på @perfal eller ring 0739-104623     almetop_5_e4959d38-5772-43fb-86f2-6c0017872fa7-2

Måndagen den 29/6 Kl. 11.00 – 11.45 Fenomenalen, Skeppsbron 6

Inkubator för innovation och skolutveckling Teknik i skolan är inget nytt och att investera och rulla ut datorer till alla elever ses ofta som den enkla vägen. Men hur skapar vi riktiga mötesplatser för lärande och innovation? Hur går vi från att förlita oss på eldsjälar till en mer systematisk utveckling, spridning och användning av metodik? Beskrivning: Vår vision är att inkubatorn ska blir en naturlig mötesplats och testbädd för idéer som skapar förutsättningar för att sprida, dela, ta del av och förmedla innovation i lärande såväl i Upplands Väsby och Sverige som internationellt. Hur når vi dit? Per Falk, IT-strateg och processledare, Upplands Väsby kommun Birgitta Andrén, förskolechef Upplands Väsby kommun Helena Aldén, förskollärare, Upplands Väsby kommun Carl Heath, forskare och utvecklare på Interactive Institute Och moderator är Eva Pethrus.graf_elemet_vasbylarlabb_webb  

Måndagen den 29/6 Kl. 16.30 – 17.30 Joda Bar och Kök, Skeppsbron 24

Hur rustar vi bäst lärare och lärmiljön utifrån ett digitalt perspektiv med förutsättningar för att utveckla metoder som stärker dem i sin roll som förmedlare av kunskap? Om det framtida lärandet och den framtida lärmiljön. Utökad beskrivning av evenemanget Medvetenheten och djupet i diskussionerna kring skolans digitaliseringsfråga ökar. Det handlar inte längre om att enbart föra ut ny teknik i skolan, utan idag handlar diskussionen om förändringsarbetet som måste ske, fortbildningen som måste till och hur tekniken ska integreras i den pedagogiska verksamheten. Hur tar vi tillvara på den här utveckingen och hur tar vi nästa steg för att skapa en bättre lärmiljö? Vilken roll kan hårdvara och teknologi spela? Vilken roll kan digitala läromedel spela? Hur påverkar den lärarrollen? Är denna digitalisering bara en förväntad uppgradering till nutida verktyg även i skolan eller är det en investering som verkligen gör skillnad? Välkommen till ett seminarium som behandlar en angelägen framtidsfråga. Åke Grönlund, Professor, Örebro Universitet Per Falk, Strateg och pedagogisk processledare Upplands-Väsby Kommun Camilla Waltersson Grönvall, Rikdsgsledamot, Moderaterna Ebba Östlin, Kommunalråd med ansvar för utbildning i Botkyrka, Socialdemokraterna   Moderator är Mats Östling http://www.almedalsveckan.info/24983

Är uppmärksamhetsspann en elefant i klassrummet?

$
0
0

5660542463_f4ea790cd9_b

I DN den 3/8-2015 kan vi läsa att kulturskapare anpassar sig till ett nytt beteende hos konsumenterna. "Ju mer uppkopplade vi blir, desto kortare tid kan vi koncentrera oss utan att bli distraherade, visar forskning. Kajsa Haidl ser en kulturutveckling som numera kan klockas i sekunder."

Artikeln behandlar begreppet uppmärksamhetsspann där skribenten Kajsa Haidl skriver att:
Enligt Timo Mäntylä, professor i psykologi vid Stockholms universitet, handlar det om ett paraplybegrepp som består av tre delar: Upprätthållande av uppmärksamhet över tid (till exempel när man kör bil långt), simultankapacitet (göra flera saker samtidigt) och selektiv uppmärksamhet (kunna fokusera utan att bli distraherad).
Kajsa beskriver sedan hur vissa kulturskapare anpassat sig till denna nya era och sin målgrupp genom att korta ned teaterföreställningarna, paketera om sin musik, designar formaten i spel och litteratur för att möta en konsumentgrupp som inte alltid kan mobilisera kraft att slutföra en uppgift eller som prioriterar ned något som är intressant till förmån för något nytt, skinande och blankt. Vilket man kommer på sig själv med att göra ibland, när det blir svårare och svårare att värja sig eller stå emot flödet av nyheter och upplevelser.
Don Quijote de La Mancha. A.U.R.E.A. 23 y 24 de julio. Fotógrafo Chen Liang.
  Artikeln fortsätter:

"Vår oförmåga att minnas saker över tid, är något som Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront, bekymrar sig för. Han är tveksam till om de kortare formaten kommer att slå igenom i bokbranschen, men övertygad om att intresset i dag dör snabbare.

– Hela det ekonomiska systemet är uppbyggt på att vi tröttnar, så att vi kan fylla tomrummen med nytt. Nyhetshetsen gör att ingen orkar följa saker över tid. Vi drar oss för att fördjupa oss i större samhällsfrågor. Man orkar helt enkelt inte komplexa förklaringsmodeller utan vill ha någon slags "quick fix" på allting. Det blir lättare för populistiska partier att lansera enkla lösningar på svåra frågor. Alla som förespråkar långsamhet och eftertanke blir ett slags konservativa stollar. Det här är ett enormt samhällsproblem."
Ett exempel på hur man anpassat formatet kommer från Kista-Husbys teater Rats med en transmediaproduktion för webb och mobil.
Teatern funderar ofta över längden på sina föreställningar. "Antigones dagbok" blev ett antal kortare scener på vardera två och en halv minuter med pauser mellan. Det visade sig vara idealtiden för att hålla uppe koncentrationen hos publiken.
– Vår publik orkar helt enkelt inte en tre timmar lång föreställning. Finns det inte en tradition av att gå på teater, är tröskeln hög. Vill man nå "den nya publiken" som alla teatrar pratar om, tror jag på allvar att man måste tänka om, säger Rebecca Forsberg, konstnärlig ledare för Rats.

Designar vi vår undervisning för de elever vi har eller de vi önskar vi hade?

Det jag funderar över är hur vi skall hantera denna utveckling i skolan? Förutsatt att vi anpassar oss till våra elever så torde vi som jobbar med barn och ungdomars lärande stå inför precis samma utmaningar som kulturskaparna  - hur fångar vi deras intresse och håller kvar det? Barnen präglas tidigt av sin omgivning, från föräldrars mediekonsumtionsmönster och kulturskaparnas paketering av formatet, något som vi märker av i skolan. Det kan ske i form av ovana bokläsare, otåliga vid motstånd och motgångar eller lättdistraherade. Har det blivit en klassfråga vilka som har en medie- och informationskunnighet som hjälper dem i lärandet, vilka som tränas i sin uthållighet hemma och kan härda ut genom kunskapsplatåer och uppförsbackar? Har vi en idé om skolan med elever som har självdisciplin, långt uppmärksamhetsspann och högt kulturellt kapital löser inte skolan det själv utan det kräver genomgripande attitydförändringar i samhället.
Min önskan är att vi tar en diskussion om vilket utbildnings- och bildningsklimat vi önskar oss i Sverige, och undviker den enkla lösningen och skjuter över skulden på våra elever när situationen är betydligt mer komplex där uppfostran, vänner, skola, politik och marknad spelar in. Vill vi verkligen se en kultur- och attitydförändring till lärande, räcker det inte med "tyst, sitt ned, fokusera" när vi diskuterar disciplinproblemen i den svenska skolan, om eleverna inte vet bättre och utanför skolkontexten översköljs av snabba belöningar i ett lättillgängligt format.
 
Böcker på temat:
- John David Ebert, The New Media invasion (Intervju i fem delar)
- Douglas Rushkoff, Present Shock (Intervju i podcasten Smells like human spirit)

Människan först, sedan teknologin

$
0
0

Brian Solis

Vad digitaliseringen verkligen handlar om

Oscar Berg kommenterade SEBs uttalande kring digitalisering av bankerna med inlägget Dags att prata allvar om vad digitalisering verkligen handlar om där Oscar tipsar om en föreläsning med Brian Solis. Det här fick mig att tänka på skolan, våra elever och ledarskapet i förändringstider. Vad är det vi har i fokus när skolan förändras, vilka är det vi jobbar för, vad menar vi med digitaliseringen av skolan och som Håkan Fleischer ibland brukar säga:
Om digitaliseringen är svaret, vad är då frågan?
För vad handlar digitaliseringen av samhället och skolan egentligen om? För många är det fortfarande bara en fråga om teknik och att göra saker enklare och inte så mycket om människan i mötet med tekniken och hur beteenden och normer ständigt förändras. Så även om jämförelser och fenomen i affärsvärlden i bästa fall blir trubbiga och många haltar betänkligt i skolans värld, så finns det något i Brian Solis tankar om digital darwinism och att följa med sin tid och utveckling. Att som organisation fortsätta att vara relevant, angelägen och att ha en idé som möter upp sin målgrupp där de befinner sig - och inte alltid där man önskar att de befann sig. Även om Kodak själva upplevde att de hade världens bästa produkt med film och framkallning, så förändrades världen och rusade i väg mot en idé och produkt vars tid var mogen och tidigare lojala kunder lämnade snabbt bolaget och rörde sig mot nya produkter och lösningar. Så även om ledningen på Kodak pratade om digitalisering och att de behövde möta förändringens vindar, så skedde det för sent och för långsamt, och bolaget försvann.
88% said they are undergoing digital transformation, but only 12% know why. - Brian Solis
Varför digitaliserar du skolan? Vilka är dina försanthållanden? Har du några överhuvudtaget eller följer du edtech-bolagens råd och agenda? Eller har skolledningen bjudit in lärararna, kuratorerna och syvarna för att ta frågan om vad som händer i samhället och hur just ni skall förhålla er till detta och de elever som växer upp just nu? För frågan är lite större än Periscopes vara eller icke vara.

Barnen och eleverna

De barn som växer upp nu vet inget annat än denna värld med smartphones och sociala medier som ett naturligt sätt att umgås (med alla dess fördelar och nackdelar), strömmande medier som ständigt är tillgängliga och trådlösa nätverk som får allt att automagiskt att fungera när och var du vill och med timglas-stress när tjänster eller grafiska gränssnitt inte möter upp direkt. När de nu växer upp kommer 3D-printar, autonoma bilar och sammankopplade tjänster med big data och AI vara självklara. Det är dessa barn som är i skolan eller på gång in i våra lärplattformar, lektionsupplägg, verktyg och med lärare som skall möta dem med relevant undervisning för förbereda dem för samhället där ute och ge dem en livslång lust att lära. Betyder digitalisering samma sak för eleverna som för oss?

Personalen

Vi som anställda i skolans värld bör ha höga förväntningar på våra system som skall avlasta och hjälpa oss i vårt arbete. De plattformar som vi är ålagda att jobba i får inte ta tid från eller hindra oss från att lägga den mesta av energin på våra kärnuppdrag. Gör verktygen och plattformarna det så är det läge att återigen ställa oss frågan om varför vi gör det här. Betyder digitalisering av skolan samma sak för oss som verkar inom dess fysiska och virtuella väggar?

Vad digitaliseringen verkligen handlar om

För mig handlar det om att ständigt möta denna föränderliga omvärld med kritiska frågor men att också vara beredd att förändra verksamheten och möta nya krav från barn, elever, föräldrar och personal. Vi måste våga ställa oss dessa frågor för att ständigt hålla skolan relevant, i samklang med samhället och våra elever, annars riskerar vi att jobba i en institution vars relevans eroderar bort.
”Felet” med skolan kan inte vara att den inte förändras i samma takt och på samma sätt som resten av samhället. Tvärtom är skolans relativa oföränderlighet en tillgång. Den ger visst andrum och möjlighet till reflektion. Men bara under en förutsättning: att alla som har tilldelats eller tagit på sig lärarrollen själva hänger med i det som händer i världen, och strävar efter att relatera det till de grundläggande färdigheter och kunskaper som skolan framför allt måste förmedla. Det gäller alltså att vara väldigt klar över vad det är i det gamla och beprövade, som verkligen är värdefullt och hur detta kan användas för att ge sammanhang åt det som är nytt.
Ur Digitalis Filosofi Kika gärna på filmen med Brian Solis, filtrera bort flosklerna, och fundera på om vi hänger med i världen och strävar efter att relatera det till de grundläggande färdigheter och kunskaper som skolan framför allt måste förmedla. Om inte annat för våra elevers skull. Se människan och hur de växer upp i detta samhälle och inte tekniken som omger dem. https://www.youtube.com/watch?v=G45QqSZvhbU

Makermanifestet

$
0
0

makerfesto-makertjej

I samband med att Väsby kommun söker lämpliga makerspace-lokaler och Väsby Lärlabb får fler frågor om workshops kopplat till makerrörelsen och datalogiskt tänkande parallelläser jag Isa Jahnkes Digital Didactical Designs och Mark Hatchs The Maker Movement Manifesto för att hitta mina egna ingångar till skolan, läroplanen och didaktiken.
Deltagarstyrd yta som tillhandahåller teknik, verktyg och utbildningsmöjligheter för intresserade. Denna kreativa miljö ger möjligheter att designa, prototypa och tillverka saker med verktyg som annars vore omöjliga att få tillgång till, såsom 3D-printers, scannrar, symaskiner och lödstationer. Men framför allt det fria flödet av lärande, idéer och resurser - DIY (Do it yourself) och DIT (Do it together) är viktigare principer än verktygen för ett makerspace.
I Marks bok stötte jag på makermanifestet och tänker ge mig på att försöka översätta den. Jag har hittat makertjejs fantastiska översättning, men jag är även ute efter beskrivningen under varje rubrik och gärna tänka, diskutera och testa formuleringarna i en skolkontext där innehållet helst skall hålla för förskolan till gymnasiet och biblioteket. Här är Makertjejs ursnygga plansch designad av Cecilia Mella med text av Harriet Aurell. Läs mer på deras sajt. makerfesto-makertjej Här är länken till dokumentet och självklart så delar jag med mig av allt material och är det så att jag designar upp den så släpper jag den i CC-0.Manifesto_Image

Väsby Lärlabb och Per Falk på SETT-mässan

$
0
0

13055533_1167459863299319_6521537382922111514_n

Jag blev inbjuden av Årstaskolan och Lärarförbundet till TänkTankens event på SETT-mässan 26 april 2016 för att prata lite om Väsby Lärlabb och vårt arbete där.
Tänktanken drivs av ett litet gäng skolmänniskor inom alla olika yrkeskategorier på Årstaskolan. Här förekommer våra egna privata tankar och funderingar. Programmet ska inte alltid tas för allvarligt även om vi brinner för det vi gör. Podden fungerar lite som en think tank där inte allt är helt genomtänkt, men ett ypperligt terapeutiskt verktyg för att sammanfatta och reflektera över vår lilla skolvärld. Se det som att du får vara flugan på väggen under vår kafferast.
Pelle_TänkTanken
Föreläsningen om Väsby Lärlabb tog avstamp bland annat ur Åke Grönlunds forskning och Unos Uno årsrapport från 2013.
Den viktigaste framgångsfaktorn för spridning av innovation så den kommer alla elever i alla skolor tillgodo är ledning på kommunnivå. Man kan inte delegera allt ansvar till den enskilda skolan. God användning av IT i skolan förutsätter ett antal styrande politiska beslut, exempelvis angående infrastruktur, organisationsutveckling, pedagogiskt lärresurser och teknikanvändningsavtal. Det handlar om många förändringar som kräver politiskt ledarskap. (Sid 5 ur  Unos Uno årsrapport från 2013)
Innovationer måste spridas till alla skolor för att alla elever ska få del av förbättringarna. Det är en kommunal uppgift (Sid 6 ur  Unos Uno årsrapport från 2013)
13055533_1167459863299319_6521537382922111514_n

Nyfiken på föreläsningen och lärlabbet?

https://vimeo.com/164446906
Slideshare
[slideshare id=61406681&doc=omvsbylrlabbsett160426-160427084614]

Från idéer till handling med IDEO

$
0
0

20160614_100705

Jag har precis anmält mig till IDEOs kurs From ideas to action, en kurs som jag hoppas kan bjuda en teoretisk bas att stå på när det gäller design, konkreta metoder och verktyg för idégenerering samt fler inspel kring hur man kan förflytta lärare och skolledare från idé till handling. [caption id="attachment_3015" align="aligncenter" width="300"]8b9b7199ede5dd2172222f0aeb5b39399e670103 (1) From ideas to action[/caption]

Livet i labbet

De metoder och verktyg jag snappat upp under åren har verkligen förfinats i och med arbetet i Väsby Lärlabb, där elever, lärare och skolledare uppskattar såväl arbetsmetoder som resultatet av deras arbete.  Och jag har den senaste tiden haft privilegiet att jobba nära Brendon Clark på forskningsinstitutet Interactive Institute, och jag finner mig ständigt överraskad av hans förhållningssätt till människor, grupp, problem och idéer - och de metoder han använder för att hjälpa andra att hitta sina lösningar. Så jag hoppas att kursen ger mig en möjlighet att sätta ord på vissa tankar, lära känna nya människor, utveckla gamla och nya idéer samt testa dem mot något eller någon. [caption id="attachment_3013" align="aligncenter" width="300"]20160614_100705 Foto från en av mina workshops med Breddenskolan[/caption]  

Att hjälpa människor och organisationer att gå från idé till handling

Learn IDEO’s approach to generate and execute new ideas. Course Details: From Ideas to Action will teach you the methodology IDEO experts rely on to unlock new visions of the future. This course will give you the tools to build three critical design thinking skills:
    1. Idea Cultivation: Brainstorming is just the beginning. Learn new techniques to tap into your—and your team’s—creativity.
    2. Rapid Prototyping: Develop tangible, lightweight experiments, so you (and others) can put them to the test.
    3. Strategic Iteration: Move quickly through the process to find the most feasible—and desirable—solution.
This course is designed for team leaders, innovators, and problem solvers.
https://vimeo.com/134254936 Om intresse finns, eller om det blir fler kollegor som går kursen, så vore det roligt att testa något format där fler kan följa litteratur, tankar och projekt samt ge feedback och tänka med en. Vi får väl se om det blir hangouts, återkommande walk n talks eller kanske såsom Sumpan Lean Coffee gör, veckovisa träffar på något café för att diskutera och prata om livet och litteraturen. Oavsett vad, så ser jag verkligen fram emot emot kursen!

Makerspace som ett ekosystem för lärande

$
0
0

Sedan ett par månader tillbaka har vi inom ramen för Upplands Väsbys skolutvecklingsprojekt Ett Lärande Väsby upprättat ett kommunövergripande makerspace, ett pilotprojekt som bara på ett par månader blivit mycket uppskattat och som nu förlängs hela 2017. Vi fick chansen att bygga upp verksamheten på en tom förskoleavdelning i Ekebo, 131 kvm fördelat på tre arbetsrum, ett mindre mötesrum, toalett och hall. Där har vi haft möjligheten att möta arbetslag eller skolklasser och jobba med material som låter, luktar, lyser eller är skrymmande med verktyg som enbart vissa skolor har idag och framför allt kompetensen att använda dem i ett skolsammanhang. Det här är mina tankar om vårt arbete och hur ett makerspace kan arbeta med flera angelägna frågor som handlar om demokrati, inkludering och hållbarhet. [gallery ids="3042,3043,3044,3045"]  

Vi hjälper till med förståelse av komplexitet

Argumenten för att jobba med ett kommunövergripande makerspace på det sätt vi gör idag är många t ex att möta kommande nationella IT-strategier, att ha ett brett urval av relevanta och moderna verktyg och metoder. Men jag tycker nog att likvärdigheten är en av de absolut viktigaste frågorna just nu. Och det är här jag tycker argumenten för att upprätta en central yta för kompetens, material, pedagogiska modeller och goda exempel är synnerligen starka. När de föreslagna nationella IT-strategierna klubbas igenom kommer de att påverka huvudmännen från dag 1, och skillnaderna i förståelse, förhållningssätt och prioritering kommer att bli mycket uppenbara. Vi kommer att behöva förhålla oss till krav på en infrastruktur som möter dagens konsumtionsmönster och behov av plattformar, digitala verktyg och stödsystem för administration av en skola som är digital. Några av dessa punkter kommer vara lätta att bara bocka av och genom att snegla på en 'good practice'-modell och kopiera, men när det gäller ledarskap i en tid av omvälvande förändringar och stöd inom digital kompetens samt pedagogik och metodik för att möta programmering kommer huvudmännen behöva olika grad av hjälp. Det jag nu beskriver är inte unikt för Väsby, och likvärdighetsproblemen mellan huvudmän och skolor har nog alltid funnits, men till skillnad från många andra frågor så är just digitaliseringsfrågan av sådan karaktär att det inte räcker med en manual och riktlinjer från Skolverket för att skapa en strategi för verksamheten och handfasta förhållningssätt - man måste lägga tid på det för att skapa sig en egen förståelse av samtiden och framtiden. Och det är här jag ser att vårt makerspace bidrar, och inte alltid med svar utan med motfrågor, omvärldsanalys, nätverk för forskning samt modeller för innovation.

Om narrativet makerspace och makerkultur

De workshops vi jobbar med idag är oftast mycket konkreta i sina upplägg och möter behoven av tydlighet och sammanhang från pedagogerna. Det finns en önskan om att bolla tankar, spegla upplägg för att se om man gör och tänker rätt, och här kan jag se att vi möter upp bra för att hjälpa till med designen av undervisningen samt progressionen mellan stadier och hur skolformer kan samverka. Men jag tycker vårt största bidrag är just berättelsen och narrativet om makerkultur och vad skapande med IT som material kan innebära för skolan. När man kommer in på makerspace så möts man av exempel från andra skolor, det kan vara Micro:bits som ligger kvar från en årskurs fyra eller programmerade tittskåp från ett fritids, det finns modeller över designprocessen på väggarna och en 3D-skrivare som printar ut komponenter till en barnskötare. Det är exempel över pågående aktiviteter och lärande, från olika huvudmän i kommunen, som ger kollegorna konkreta uppslag och idéer om vad de själva skulle kunna göra. Och det är just denna berättelse som jag tror så effektivt lyckas stretcha horisonten och bidra till förståelse i hela styrkedjan, när det finns konkreta exempel på hur skolan tänker kring komplexitet och sin samtid. När detta förmedlas från klassrummen och förskolornas lärmiljöer upp i hierarkien och styrkedjan så blir det med en mycket stark och tydlig röst. makerspace_lr-karusell_mindre

En arena för att lösa angelägna frågor

Men jag vill gå ett steg längre, och inte lockas att stanna i det enkla utan söka mig mot det komplexa för att försöka besvara ett antal påträngande och angelägna frågor: 1. Digitaliseringens möjligheter. Kan ett makerspace tillvarata digitaliseringens möjligheter och skapa utväxling i samband med att skolan måste satsa på programmering och digital kompetens? 2. Hållbarhet. Hur kan vi tillvarata resurser från medborgarna, och ger skräp/skrot nytt liv och nya användningsområden, samt utbilda medborgarna i hållbarhet? 3. Bildning. Kan vi nå marginaliserade grupper inom kommunen med nya aktiviteter och digital kompetens med hjälp av fritidsgårdarna och olika intresseorganisationer? 4. Fortbildning. Vad skulle krävas av oss för att bistå VFU-studenter och nyanställda med fortbildning inom IKT och skapande när logistik och kompetens ändå finns på plats? 5. Kunskapsnav. Kan detta kompetenscenter bistå kommunen med en innovationsverkstad med koppling till näringsliv och forskning?

Keri Facer och vår framtid

Keri Facer professor på University of Bristol inleder sin bok Learning Futures - Education, technology and social change (pdf) med att måla en bild av ett samhälle med invånare som var övertygade om att de rörde sig i en riktning mot trygghet och stabilitet men 2011 när hon skriver boken uppvisar mer av klyftor.
The educational imagination of the last two decades has been dominated by one particular vision of the future, a vision of a global knowledge economy fuelled by international competition and sustained by digital networks. This vision has driven investment in new technologies, new approaches to teaching and learning, new education industries and massive school rebuilding programmes around the world. This vision has promised students and nations that with enough education, creativity and new technology, their futures will be secure. This vision of the future, however, can no longer be considered either robust or desirable enough to act as a reliable guide for education. This book is about the much more diverse, more dangerous and possibly more desirable futures that education might need to address. It is about some of the developments in knowledge, identity, human relationships and social justice that are emerging at the intersection of social and technological change. And it is about the opportunity that schools have to act as democratic resources for building secure and desirable futures for all of their students.
Hon fortsätter med ett upprop som slår an en sträng i mig om vårt uppdrag.
We need to start thinking now about how schools can act as resources for intergenerational solidarity as populations are ageing, generations are being brought into competition for resources, and rapid technological development changes traditional patterns of expertise. We need to start thinking now about how schools can act as resources for fairness if children bring highly diverse digital, social and pharmacological resources into the classroom. We need to start thinking now about how schools can equip students for democracy when technologies of surveillance are expanding and new networked public spaces are emerging. And we need to start thinking now about how schools can act as resources for building sustainable economic futures when networked globalization promises increased polarization, radical inequality and environmental degradation.
[caption id="attachment_3051" align="aligncenter" width="300"]20160929_084403 Keri Facer föreläser på NAV 29 september[/caption] [gallery ids="3050,3051,3052,3053,3054,3055,3056,3057,3058,3059,3060"]

Väsby + Makerspace = ett ekosystem av lärande

När vi idag jobbar med Väsby Makerspace så arbetar vi egentligen med flera frågor och dimensioner: - Skapande med IT som material och verktyg - ReMakerspace - Kompetenscenter Skapande med IT som material Där vi inte bara jobbar med att förbereda och utmana verksamheterna och pedagogisk personal med uppslag kring programmering och digital kompetens, utan vi tittar även på hur vi kan bredda uppdraget för att nå ut till fler. Om vi ändå har en yta som vi betalar hyra för, med utrustning redo samt beprövade pedagogisk modeller tillgängliga, borde vi kunna sträcka ut erbjudandet till fler. Via t ex bibliotek och fritidsgårdar. Det här är något vi redan prövat och vi har kört flera uppskattade workshops med biblioteket på deras after school. Via denna plattform har vi nu möjlighet att bjuda in eller fånga upp initiativ som t ex MakertjejGeekgirls och skapande som språkstärkande arbetssätt med nyanlända. Remakerspace Dessutom har vi upprättat ett samarbete med KSB - Kontoret för samhällsbyggnad och SÖRAB, där återvinningscentralen i Smedby inom kort kommer att samla in utrustning och komponenter från medborgarna till vårt makerspace. Ambitionen med vårt Remakerspace är att skapa en testmiljö för ett hållbart ekosystem för medborgarna i kommunen samt formulera en modell för hållbara metoder inom makerspaces för att ändra förhållandet mellan makerspace, avfall och samhälle och i slutändan skapa ett hållbart ekosystem för medborgarna. Det handlar därmed om att använda avfall som en materialresurs istället för att producera mer avfall samt uppmuntra till mer sociokulturella relevanta projekt. Utifrån denna modell kommer vi att utveckla en skalbara projekt som förhoppningsvis kan bana väg för att främja makerspaces/verkstäder i andra delar av landet genom bland annat projektet Makerskola. Kompetenscenter Slutligen så drar vi nytta av både makerspace och lärlabbet för kompetensförsörjning av redan anställd personal, som en plattform för fortbildning av VFU-studenter, medborgarprojekt samt brygga till både näringsliv och forskning. makerspace

Makerspace som en diskurs

I artikeln Making Through the Lens of Culture and Power: Toward Transformative Visions for Educational Equity av Shirin Vossoughi, Paula K. Hooper och Meg Escudé lyfter författarna ett varnande finger mot en makerrörelse som underblåst av ekonomiska incitament från olika bolag, organisationer eller akademin kan befästa utanförskap och cementera klyftor. De föreslår därför fyra raster som skulle kunna bidra till ökad jämlikhet och jämställdhet. Dessutom har de noterat att incitamenten och argumenten som förs fram för skapande med IT som material i ett makerspace eller för att jobba med detta i skolan handlar mer om företagsintressen, produktion och konsumtion än om socialt entreprenörskap, miljöfrågor, hållbarhet och tillvarata resurser - och existentiella frågor som konst och vår överlevnad.
The broader purpose of making, according to this dis­course, is to cultivate and harness individual capabilities that will ultimately contribute to corporate agendas and strengthen existing economic structures.
Deras slutsats där jag markerat deras perspektiv med fetstil:
In this article we examine the tensions we see in the maker movement as a way to support collective self-reflection and new forms of action. Currently, mak­ing is being incorporated at scale in rapid ways without adequately consider­ing the structural changes and material and pedagogical resources required to support learning for all students. We therefore see a crucial need to create the time, space, and analytic tools necessary to embrace the complexity of placing culture, power, and equity at the center of the design and research of making. In this spirit, we propose a framework that highlights four alternative starting points for equity-oriented design: critical analyses of educational injustice, his­toricized approaches to making as cross-cultural activity, explicit attention to pedagogy, and inquiry into the sociopolitical values and purposes of making. Explicit engagement with these complexities can lead to a critical examina­tion and iterative reconceptualization of key learning principles and pedago­gies. We believe pedagogical designs that are animated by these principles will be more responsive to the histories, needs, and experiences of working-class students and students of color and that related forms of research will help theorize the kinds of agentive teaching and learning that can emerge within making experiences.
Denna yta som består av flera dimensioner bildar ett komplext ekosystem av lärande för många inblandade, med kopplingar kors och tvärs genom olika lärmiljöer, där en del är fysiska och andra virtuella. Det är ett ekosystem med många aktörer, i och utanför kommunen, där medborgare, näringsliv, forskning och offentlig verksamhet skapar och bygger en myriad av kopplingar där varje kopplingspunkt skulle kunna vara ett lärandetillfälle för en elev. Och jag tror att det här är ett av mina viktigaste bidrag till skolsverige just nu. Denna berättelse om svensk skola och ett myllrande lärande i en kommun. Därför att det också viktigt att utmana och skärskåda premisserna för deltagande, interaktion och hur vi kan öppna upp och bjuda in fler. För det är angeläget... Keri Facer skriver så här om narrativet skola i Learning Futures:
The stories we tell about the future are powerful resources for shaping our sense of possibility and our readiness to fight for change. This book argues that we need to rethink the stories we tell about socio-technical change and the future of education. We need to reclaim the right of educators, students and communities to challenge the orthodox future we are being sold, and to imagine and build viable alternatives. Only by rewriting the stories we tell ourselves about the relationship between education, technology and social change can we ensure that schools are really equipped to prepare all of their students for the future.
Jag kan verkligen skriva under på det här uppropet om förändring, likvärdighet och behovet av en annan berättelse om samhället och lärande.

Om Väsby Makerspace i Dagens Samhälle

$
0
0

Dagens Samhälle tittade förbi Väsby makerspace i mars när förskolan Skogsdungen var där och lödde sina livspuckar för sitt Labyrint-tema. Sedan det tillfället har detta med att löda olika saker spridit sig bland avdelningarna, och vi har nu flera exempel på 5-6-åringar som löder och konstruerar dioder och kontakter. Här beskrivs ännu ett tillfälle där vi byggde "sensorer" för Hopprepets robot. [gallery size="medium" ids="3088,3089"] Artikeln som pdf. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Det här är en serie av inlägg om handlar om mitt arbete med ett kommunalt makerspace i Upplands Väsby, och mina resonemang om hur det kan fungera som ett ekosystem för lärande. Del 1: Makerspace som ett ekosystem för lärande Del 2: Om Väsby Makerspace i Dagens Samhälle Del 3: Det kom ett brev

Det kom ett brev

$
0
0

Det kom ett brev till mig från en privatperson som hade varit förbi återvinningscentralen i Smedby, Upplands Väsby och noterat vår skylt och insamlingskärl för remakerspace. Och jag har tillåtelse att återpublicera delar av brevet här.  
Hej, Jag håller på att städa ut en massa gamla elektronik- och finmekanikprylar efter min gamle far som jobbat med sånt även efter sin pension med stor passion. Till min stora glädje såg jag en skylt på Väsby återvinningscentral om Väsby Remakerspace och hittade till slut din mailadress via Väsbys hemsida. Och undrar nu då om det är något som ni skulle kunna ha glädje av? Vet att det hade glatt honom mycket om det kommer till nytta. Det är dessvärre rätt så ålderdomliga saker...   En massa minimotorer, 24V. Kretskort, rör, metalldelar mm En svarv för finmekaniska delar Mikroskop Omvandlare likström/växelström Oscilloskop, modell jättegammalt Skruvar muttrar mm Plus ett par prototyper av ett instrument för friktionsfri frammatning av provpreparat Mm mm   OM det skulle kunna tänkas vara något ni kan ha glädje av kan du väl höra av dig? Jag har tel xx Jag bifogar lite bilder om det säger lite mer om vad det är. Prylarna finns på x så det är inte så lätt att komma förbi och kolla. Är ngt av intresse så tar jag hem det.   Bästa hälsningar, NN
Privatpersonen bifogade dessa foton till sitt mail, där man kan se en mix av verktyg och prototyper.   [gallery ids="3108,3110,3100,3111,3101,3102,3103,3105,3106,3107,3109"] Jag skrev i mitt förra inlägg om makerspace som ett ekosystem för lärande, där platsen blir en smältdegel för en mängd av initiativ samt en skärningspunkt mellan det formella och informella lärandet för medborgare och intressenter i och utanför kommunen. När jag fick det här brevet kändes det som om vi tillsammans uppnått ännu en milstolpe, när en privatperson skänker sin pappas verkstad, verktyg och prototyper via remakerspace till Väsbys elever och unga medborgare i t ex Makertjej. Det här berör mig på så många plan, men det känns extra roligt att föremålens historia får fortsätta leva i händerna på en ny generation istället för att bli sönderpressat metallskrot.

Remakerspace

Det här initiativet har vi rullat igång med hjälp av KSB - kontoret för samhällsbyggnad och SÖRAB, och handlar helt enkelt om att skapa förståelse för klimatavtrycken i makerrörelsen, utmana idén om vad som är skräp och vad som kan fungera som material, lära sig mer om hur man kan återbruka eller återanvända föremål för nya konstruktioner, samt se vad som kan nyttjas som resurser inom ramen för skola och intresseorganisationer som t ex Makertjej Väsby. Läs kommunens pressrelease om Remakerspace här. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Det här är en serie av inlägg om handlar om mitt arbete med ett kommunalt makerspace i Upplands Väsby, och mina resonemang om hur det kan fungera som ett ekosystem för lärande. Del 1: Makerspace som ett ekosystem för lärande Del 2: Om Väsby Makerspace i Dagens Samhälle Del 3: Det kom ett brev  

Makerkultur på förskollärarprogrammet och det omöjliga

$
0
0

I veckan föreläste jag på Universitetet och förskollärarprogrammet termin 4. Inför ett hundratal åhörare pratade jag om makerkultur, digitalisering, språk och paradigmskiften. Ett samarbete som Upplands Väsby kommun och Stockholms Universitet har. Dessutom hade jag med mig kollegan och makerpedagogen Amanda Edin med en box av material och verktyg som vi arbetar med just nu. [gallery ids="3155,3156,3159,3157,3162,3158,3161,3163,3165,3164,3166"] Samarbetet mellan kommunen och Universitetet innebär att jag föreläser för institutionen och studenterna, samt att alla i termin 4 får åka till oss på Väsby Makerspace för en workshop om programmering och skapande med olika typer av material.
En dröm som går i uppfyllelse
Det här är ju en dröm som går i uppfyllelse. Att få prata om mitt arbete, plattformar och arenor som vi byggt samt pågående projekt ute i verksamheterna för studenter och personal på lärarutbildningen. För mig är det en otroligt skön känsla att få komma tillbaka till Universitetet och göra en 'verklighetsuppdatering' tillsammans med studenterna - och trycka på att det här händer just nu i Väsby där vi bygger ett ekosystem för lärande med makerspace som ett nav. En intressant sak hände på föreläsningen som verkligen sätter fingret på denna utveckling vi haft i kommunen men också på arbetet som ligger framför oss. I samband med att vi demonstrerade kopplingen mellan boken 'Knacka på' och Makeymakey så stämde jag av hur många av studenterna som jobbat med eller i alla fall prövat MakeyMakey tidigare. Endast en hand sträcktes upp i aulan, och jag var tvungen att fråga om dem om de faktiskt varit ute på VFU, och den student som räckt upp handen säger:
Jag gör min VFU i Väsby faktiskt...
Makeymakey introducerade jag i Väsby 2015 och har sedan dess dykt upp i oräkneliga sammanhang i förskolan, och är idag ett redskap bland många och i vissa fall ett permanent inslag i lärmiljön i kommunen. Men skall vi acceptera att endast 1 student bland 100 känner till Makeymakey? Är det rimligt? Kanske det, men i så fall måste man också som student vara medveten om att vissa förskolor har verktyg som kommer kräva fortbildning i samma stund man blir anställd. Är de medvetna om det? Hur förhåller de sig till sitt professionella och livslånga lärande?
Skall vi acceptera att endast 1 student bland 100 känner till Makeymakey?
Tidigare hade jag en 'Omöjlighetslista' här på bloggen, ingen bucketlist, utan saker som låg precis utanför vad jag trodde mig kapabel till att fixa eller drömmar som jag verkligen ville anstränga mig för att lyckas med. Sedan en tid tillbaka har jag plockat ned den listan, då 2,5 år i Väsby har gett mig mandat och kraft att genomföra en mängd av saker tillsammans med verksamheterna i kommunen och som en följd av det satt igång en dominoeffekt av lärande, möjligheter och samarbeten som gjorde min tidigare tankar om målsättningar helt ur fas med mig själv och mitt professionella liv.
Det omöjliga är ingen vanlig att-göra-lista innan jag dör, det är en personlig lista med svåruppnåeliga drömmar och idéer som jag skall realisera. På samma sätt som Joel Runyon beskriver hur han gick från säkra och försiktiga mål till mer utmanande och utvecklan de, vill jag förändra mitt liv och resultatet av mitt arbete. Jag har sedan en tid tillbaka pressat mig själv till att utföra svåra saker, min omgivning har sagt att det är omöjligt, men jag upplever att skillnaden har legat i synen på uppgiften och sin egen kapacitet.  Jag vill förvandla synen på lärande, på misstag och det omöjliga, och jag kommer fortsätta att blogga om min utveckling och ge er kontinuerliga rapporter om hur det går.
Jag vet att 2018 kommer innebära en del förändringar, även om jag jag kommer ha en fot kvar i Väsby Makerspace, så kommer jag efter januari förändra min tjänst i Väsby. Och det kanske är just nu som man borde uppdatera sin lista med 'omöjliga saker' för framtiden och spänna bågen ännu en gång. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Det här är en serie av inlägg om handlar om mitt arbete med ett kommunalt makerspace i Upplands Väsby, och mina resonemang om hur det kan fungera som ett ekosystem för lärande. Del 1: Makerspace som ett ekosystem för lärande Del 2: Om Väsby Makerspace i Dagens Samhälle Del 3: Det kom ett brev Del 4: Makerkultur på förskollärarprogrammet och det omöjliga  

Vad jag läser just nu om makerspace

$
0
0

I samband med att jag skriver en slutrapport om skolprojektet Ett Lärande Väsby och delprojektet Den Digitala Lärmiljön skannar jag av lite olika rapporter för att se vilka parallella processer som pågår i världen. Här är ett urval:

Made in China: Makerspaces and the search for mass innovation

http://www.nesta.org.uk/publications/made-china-makerspaces-and-search-mass-innovation En intressant publikation som bland annat beskriver processer där delar av Kina vill hitta tillbaka till sin hantverkstradition samt att makerspaces är ett sätt för dem att bygga arenor för att nå ut bredare med ett innovationstänk när de försöker ställa om deras ekonomiska system
  • A changing economy means the way that China makes things has to change – from low-cost, labour-intensive manufacturing to innovation and design-led production. For companies, makerspaces have the potential to release the creative energy of their employees.
  • A search for innovation-led development is key to the Chinese government’s interest in makerspaces. No longer satisfied with ‘made in China, designed elsewhere’, the government hopes that makerspaces can help foster grassroots innovation and entrepreneurship.
  • Makerspaces represent a desire for radical reform of the education system. An innovation-led economy requires more creativity and problem-solving skills. For schools and universities, makerspaces represent a way to bring creativity and hands-on, project-based learning into China’s education system.
  • China’s urban middle class are looking to reconnect with craft, just like their western peers. While manufacturing is still a major part of the Chinese economy, millions of young Chinese graduates will never need to work with their hands. For them, makerspaces reflect a desire to be creative and make physical objects.
  • China’s makerspaces face a range of challenges:a. Funding: half the makerspaces surveyed highlighted funding as an issue.b. Membership: Maintaining membership was a major concern for many spaces.c. Skills: New members rarely have the skills to use the tools in makerspaces, so makerspaces have to spend time and resources training them.d. Understanding and advocacy: Few people in China understand maker culture, making it difficult to recruit people interested in making .

NMC/CoSN Horizon Report > 2017 K-12 Edition

http://www.nmc.org/publication/nmccosn-horizon-report-2017-k-12-edition/ New Media Consortium analyserar trender och teknologier inom skola och utbildning samt skissar på vad som kan tänkas hända under ett 5-årsperspektiv. Som alla prognoser stämmer det ibland och ibland inte, men det är likafullt intressant att få lite mer inblick inom ett par områden, exempel på vad som görs och tankar om dess betydelse från utvalda personer från akademin, teknikbranschen och experter. Enligt denna rapport står t ex makerspace i ett skede där det är på väg att slå igenom på bred front över delar av världen.
Makerspaces are physical environments that foster opportunities for hands-on learning and creation, often enabled by emerging technologies. As schools increasingly focus on methods to foster the development of 21st-century skills in students to prepare them for the demands of the global technological economy, makerspaces are viewed as an important bridge. A growing number of classrooms, libraries, and community centers are being transformed into makerspaces, and educators are leveraging maker activities to engage learners in creative, higherorder problem-solving through design, construction, and iteration.252 School leaders are incorporating making into the curriculum to encourage students and teachers to bring to life ideas and to explore design thinking approaches. Makerspaces have also become a vehicle for bolstering student exposure to technical disciplines and entrepreneurial thinking as they creatively leverage technology to address some of the world’s pressing challenges by producing innovative solutions.

UNESCOs Digital skills for life and work (september 2017)

FNs organ för utbildning, vetenskap och kultur har tillsammans med deras bredbandskommission skrivit en rapport om digital kompetens för livet i stort och för arbetslivet. UNESCOs Digital skills for life and work (september 2017)
Findings show that the development of these digital skills depends on a number of factors such as appropriate involvement of government, blending traditional ‘non-digital’ education approaches and digital applications, bridging formal and non-formal digital skills provision, and enhancing the digital competencies of teachers. The report also focuses special attention to the often overlooked ‘complementary’ skills required to navigate technology-driven societies, such as an understanding of privacy considerations; knowledge of how to engage as responsible digital citizens; and awareness of how digital technology, big data and algorithms are shaping society. Included in the report are policy recommendations that advise for governments to:
  • Maintain public involvement in the increasingly commercially driven space of digital skills development.
  • Redouble efforts to address inequalities in the provision of digital skills and competencies.
  • Generate increased data on digital skills across populations to identify and fill gaps through education.
  • Promote open digital resources and address needs not met by commercial providers.
  • Foster partnerships with various stakeholders—including industry partners—to expand and improve the quality and relevance of digital skills development initiatives.
Included in the report is a compendium of case studies illustrating successful examples of public and private sector working together in Africa, Asia, Europe and North America to ensure that all people have the skills and competencies they need to participate in the knowledge-based economy of the future.
Neil Selwyn har hjälpt till att författa och sammanställa rapporten som verkligen lyfter fram behovet av att nå ut bredare och jobba på djupet med med digital kompetens. Jag har läst långt ifrån allt i rapporten, men jag tar med mig material och argument för att jobba hårdare med demokratiaspekten av digital kompetens, identifiera vilka det är som tar del av våra utbildningar på makerspace samt lägga tryck på att stötta alla kommunens lärare i detta förändringsarbete som de nya reviderade styrdokumenten inom programmering och digital samhällskunskap faktiskt är. Skall vi agera som ett komplement till Skolverkets kurser, som samlingsplats för gemensamma studier eller som organisatör för kommunens olika huvudmän? 10% som avslutar en distanskurs är inget vidare.
Evaluations have shown high initial levels of teacher interest, but low levels of course completion. Fewer than 10% of enrolled teachers completed the online course (Vivian et al., 2014). This arguably reflects the general tendency for MOOCs to generate large initial numbers of participants, but low levels of eventual course completion. S. 41 UNESCO DIgital skills för life and work
 

The cultural role(s) of makerspaces

Making community Making a safer world Making systems Making education Making markets Making meanings
Hur skall vi förstå makerspace idag? Vem är det som sätter agendan och definitionen? Jag tycker att författarna lyckas lyfta fram en rörelse med många gemensamma nämnare kring kultur och identitet men samtidigt en fragmenterad rörelse med många starka krafter. Vilka är inne i rörelsen, vilka krafter är agendasättande, vilka knackar på och vill in, vilka borde in men känner inte till makerrörelsen? Läs mer om From Now On här. https://issuu.com/deehalligan/docs/fno_report

Spretiga och otuggade tankar efter Internetdagarna 2017

$
0
0

[caption id="attachment_3193" align="alignright" width="300"] Planer smids och möten planeras...[/caption] Internetdagarna 2017 var en succé, för mig. Inte för att alla spår och alla keynotes höll samma höga nivå och standard, men för att helheten och mixen är så fantastiskt omvälvande, omtumlande och lärorik. Människorna och minglet är alltid lika givande och den kognitiva baksmällan lika tung. Här kommer några rhizomatiskt spretiga och aggressiva tanketrådar som jag tar med mig från konferensen...

Tankar

Makerkultur Tidigare år har makerkultur haft en plats på konferensen, i år fanns visserligen robotorkester och flera 3D-printers som printade hjärtan på plats, men ingen riktig scen där man kunde prata med entusiaster och engagerade personer. Det kan finns en mängd av skäl till detta förstås, men något skaver i min upplevelse av detta. Det är inte omöjligt att delar av branschen upplever en viss trötthet eller desillusion av hypen och fenomenet, och att vi befinner oss någonstans på ett sluttande plan ned mot närmaste idédike och en vallgrav av prototyper. Eller så är den så självklar för flera, och behöver inte presenteras ytterligare för techbranschen och skolfolket på plats (strateger, förstelärare, it-pedagoger) då många redan håller på att bygga, snickra och transformera klassrum eller sitt egna kommunmakerspace. [caption id="" align="aligncenter" width="494"] https://en.wikipedia.org/wiki/Hype_cycle[/caption] Eller så går det så snabbt just nu, att vi hoppar bock över idéerna så att de inte hinner sätta sig innan vi är på väg mot nästa. Innovationstempot är eller presenteras som så hisnande att det är den enda rimliga hållningen för en idé- och branschmässa. Eller så kanske vi just nu upplever en sorts metamorfos där en plats som ett makerspace, skaparbibbla, fablab med påkopplad kultur, lärande och grupp förvandlas, byter skepnad och utvecklas. [caption id="attachment_3203" align="alignright" width="226"] WMTC - We Make The City[/caption] För samtidigt som man kan tröttna på hypade fenomen och överexponerade idéer kan man inte blunda för allvaret i budskapen hos t ex Cathy O'Neil, Matt Mason och Kentaro Toyama där gräsrötterna, geek'sen och eldsjälarna behöver organisera sig, nå ut med budskapen till massorna och börja med att laborera och bygga med nätets byggstenar för att förstå mer, undvika att bli utnyttjade och i vissa återta kommandot från nationer, myndigheter och bolag.

När makerspace blir demokrativerkstäder

Parallellt med mycket annat så pågår det en bredare kulturrörelse på sina ställen t ex WMTC - We Make The City där man under ett antal dagar förvandlar en stad till en användarcentrerad mötesplats för social, teknologisk, demografisk, ekonomisk förändring. På sitt sätt en stad omvandlad till skaparverkstad och makerspace i fem dagar!
WeMakeThe.City is a festival that makes cities better. For five days in a row, we will tackle urgent everyday challenges in the urban environment, together with audience and experts, spread across different locations in the Amsterdam metropolitan area. With lectures, film screenings, expositions, performances, urban expeditions, games, workshops, expert meetings, conversations, labs, maker spaces, and an attractive and active weekend programme for a large and wide audience. For Amsterdam, the metropolitan area, European cities and the rest of the world.
Är det så att rörelsen omdefinierar sig i mötet med barn, ungdomar och medborgarna? Programmering och källkritik på algoritmnivå Flera av föreläsarna tryckte med emfas på förståelsen för kod på djupet då vi annars sitter i klorna på andras kod och agenda. Nicklas Lundblad  skriver som vanligt initierat och intressant på ämnet, och han har i denna text om 10 torsdagsmisstankar om digitaliseringen perspektiv på kod, programmering och skulle kunna vara en ingång för samtal kring varför och hur vi kan resonera om detta i skolan.
Att koda är att lösa ett problem med algoritmer och datastrukturer. Kod måste implementeras i någon sorts medium, men är förmodligen helt agnostiskt vad det gäller vilken sorts. Vi skriver kod för datorer, men lagstiftning är kod för samhällen. Institutioner bör byggas som mjukvara också, och vårt eget lärande är inget annat än, som DC Dennett observerar, att vi installerar olika former av appar i vårt medvetande. Fast den metaforen haltar litet – vi kan, och bör, ofta själva skriva dessa appar. Det sätt på vilket du kodar dig själv – insikten om att du kan koda dig själv – är centralt. Även i digitaliseringen. Inte: är du lönsam lille vän? Utan: är du interoperabel?
http://noisesociety.com/not/?p=205#comments

Föreläsare:

Dessa föreläsningar tar jag med mig och bearbetar just nu och ni kan hitta mina otuggade mindmaps och klotter nedan. Anders Mildner - Om informationskriget Primavera de Fillippi - Om blockchain, disruption och kreativ förstörelse Sue Gardner - Fakenews Kentaro Toyama - Geek Heresy Matt Mason - Subcultures Cathy O'Neil - Weapons of math destruction [gallery ids="3194,3195,3196,3197"]

The Future of Humanity med Yuval Noah Harari

Som avslutning vill jag runda av med några tankar från Yuval Noah Harari där han drar upp ett antal scenarier och riktningar för människan framöver. Hur skall skolan möta denna utveckling? Vilken kunskap och vilka färdigheter bör vi kunna för att kunna hantera omställningen här i Sverige Dessutom är det inte bara en fråga om skola och bildning, frågan är även vem och vilka som skall driva dessa initiativ. Som Yuval Noah Harari noterar i intervjun AI will create 'useless class' of human, predicts bestselling historian i Guardian:
All of which leads to the question: what should we do? “First of all, take it very seriously,” Harari says. “And make it a part of the political agenda, not only the scientific agenda. This is something that shouldn’t be left to scientists and private corporations. They know a lot about the technical stuff, the engineering, but they don’t necessarily have the vision and the legitimacy to decide the future course of humankind."  
https://youtu.be/XOmQqBX6Dn4    

Adjunkt på förskollärarutbildningen

$
0
0

Från och med våren 2018 kommer jag att vara adjunkt på kursen Förskoledidaktik med inriktning mot språk och kommunikation på Stockholms Universitet och förskollärarutbildningen. Universitetet och Väsby Makerspace skrev ett samarbetsavtal förra året och nu önskar BUV - Barn och ungdomsvetenskapliga institutionen utöka samarbetet. Det är inget omfattande uppdrag direkt, ett litet litteraturseminarium bara, men jag får förtroendet att leda det. Redan förra terminen fick jag möjligheten att bidra med artiklar och litteratur kopplat till min föreläsning Makerkultur - skapande, litteracitet och paradigmskiften. Mycket av vårt fokus hamnade på Keri Facer och hennes tankar i boken Learning Futures (pdf), något som jag endast som hastigast hann gå in på under föreläsningen. Men nu får jag chansen att leda ett litteraturseminarium på temat, för att sedan dyka ned i de praktiska frågorna och skapandet tillsammans med förskollärarstudenterna på Väsby Makerspace. Som jag skrev tidigare i ett inlägg:
Det här är ju en dröm som går i uppfyllelse. Att få prata om mitt arbete, plattformar och arenor som vi byggt samt pågående projekt ute i verksamheterna för studenter och personal på lärarutbildningen. För mig är det en otroligt skön känsla att få komma tillbaka till Universitetet och göra en ‘verklighetsuppdatering’ tillsammans med studenterna – och trycka på att det här händer just nu i Väsby där vi bygger ett ekosystem för lärande med makerspace som ett nav.
Jag får återkomma till mina övriga planer för 2018 i ett annat blogginlägg, nu skall jag bara stanna upp för en stund, förundras och njuta av vad som händer. [caption id="attachment_3152" align="aligncenter" width="300"] Per Falk föreläser på kursen "Förskoledidaktik med inriktning mot språk och kommunikation"[/caption]

Makerspace som demokrativerkstad

$
0
0

Behövs nya arbetssätt och visioner?

Jag får en del frågor på temat; vad har du för vision med utbildning och bildning i Sverige och Väsby idag? Hur ser du på ett livslångt lärande för samhällets alla aktörer inom digitalisering och digital kompetens? Vilka synergier kan vi som kommun/huvudman/organisation hitta och designa för när vi bygger en helt ny typ av innovationsplattform och mötesplats? Detta har fått mig att fundera på vilken roll makerspace kan ha som mötesplats idag och i framtiden i t ex en kommun som Upplands Väsby? Vilka frågor ramlar idag mellan stolarna som i ett annat system skulle kunna fångas upp och innebära synergier? Mellan huvudmän, mellan kommunkontor, mellan kommun och landsting, mellan en arbetsgivare och universitet.
Kan vi hitta fler format och fler arenor för lärande?

Verkstad för att lösa välfärdsutmaningar

För mig som står mitt i arbetet med flera skolors förändringsarbete, gör vi just nu verkstad av den Nationella digitaliseringsstrategin för skolan, jobbar med läroplansförändringarna inom programmering och digital kompetens, bistår Stockholms Universitets förskollärarutbildning med fortbildningsinsatser. Därför känns det extra viktigt att just nu bistå politiker och chefer med strategisk omvärldsspaning och en mer holistisk approach till vårt arbete och våra gemensamma utmaningar. [caption id="attachment_3226" align="aligncenter" width="300"] Väsby Makerspace - Building democracy[/caption]

Demokrati och digitalisering

Den Nationella digitaliseringsstrategin för skolan slår fast, redan i första stycket, att digital kompetens handlar om demokrati.
Digital kompetens är i grunden en demokratifråga. I skolan lär vi oss förstå världen för att kunna förändra den. Alla barn och elever behöver få förståelse för hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv, hur programmering styr såväl det informationsflöde vi nås av som de verktyg vi använder, liksom att få kunskap om hur tekniken fungerar för att själv kunna tillämpa den.
Så när vi pratar om digital kompetens som demokratifråga då pratar vi alltså om denna definition:
  • kunskaper att söka information, kommunicera, interagera och producera digitalt
  • färdigheter att använda digitala verktyg och tjänster
  • förståelse för den transformering som digitaliseringen innebär i samhället med dess möjligheter och risker
  • motivation att delta i utvecklingen.
(Ur Gör Sverige i framtiden - digital kompetens SOU 2015:28) Detta gör att vi på Väsby Makerspace i någon mening är lika mycket IT-slöjd som en demokrativerkstad då vi snickrar kunskaper, färdigheter, förståelse och motivation för att skapa sammanhang och förståelse för samhället via IT som material, källkritiskt förhållningssätt till algoritmer och en filosofisk approach till den uppkopplade och nätverkande människan. Det är kanske därför så många av våra skolledare och lärare uppskattar vår parafras från Gert Biesta:
Vad innebär det att vara människa idag?
Hur kan då detta demokratiperspektiv gestalta sig? Stefan Pålsson skrev om makerkulturen ur ett demokratiskt perspektiv för en tid sedan:
Uppkomsten av tekniska lösningar som gör det möjligt att gå in “under locket” och förändra hur tekniken kan användas skapar nya möjligheter. Detta gör det möjligt för den som har kunskaper och färdigheter att påverka hur tekniken används och hur den kan utvecklas vidare. Detta förändrar i sin tur makten över tekniken och hur samhället ser ut. Det demokratiska perspektivet är viktigt och här kan undervisningen knyta an till möjligheter och problem som finns i vardagen. Med andra ord finns större möjligheter att motivera eleverna och att väcka deras intresse.
Detta är något som vi noterat under flera år nu, när elever och lärare får en möjlighet att studera, meka och även jobba med sk "makerlitteracitet" (material, metoder, verktyg) så väcks naturligt frågor om tingens beskaffenhet, hur de kommunicerar, vad som driver dem, hur man reparerar eller skapar nya föremål, remixar eller programmerar in nya funktioner. Det här har visat sig vara en mycket framgångsrik modell för oss att jobba med programmering och digital kompetens från förskola till gymnasium. Men efter nästan varje workshop får vi samma frågor från elever och lärare.
Kan vi komma hit på fritiden? Hur lär vi oss mer?
Det är många som inte känner till hur deras data används idag, de bygger smarta hem utan att göra en konsekvensanalys eller skydda sig med lösenord, många ryggar för artiklar eller dokumentärer på ämnen som robotisering och automatisering. De lockas och på samma gång skräms av utvecklingstakten och konsekvenserna av robotisering och automatisering. [caption id="attachment_3251" align="alignright" width="300"] Läs gärna in dig på Googles läckta video om Google Ledger - en vision om ett system som skall guida och hjälpa användaren genom en helt ny nivå av datainsamling och tjänsteutbud. https://www.theverge.com/2018/5/17/17344250/google-x-selfish-ledger-video-data-privacy[/caption] Ett viktigt påpekande i min argumentation är att detta inte handlar om att göra hela samhället till programmerare utan att det är otroligt viktigt att fler erövrar förmågan att kommunicera och jobba med sina digitala assistenter, robotar och autonoma system - och kod och skapande med IT som material är det språk som används.   När barn och lärare, som även är medborgare i kommunen, i ren lust och nyfikenhet eller för att kompetensluckan skaver kan jag i dagsläget inte erbjuda något då det är andra kontor som ansvarar för frågan, eller andra organisationer som studieförbund eller universitetet som man får hänvisa till. I viss mån kan vi försöka lösa behoven med mer fortbildning och fler träffar inom ramen för huvudmannens ansvar men det är inte altid det ryms i skolans planering - så vad gör vi då? Någonstans här klurar jag på vilka frågor som ramlar mellan stolarna och vilka möjligheter vi tappar och inte upptäcker. [caption id="attachment_3239" align="aligncenter" width="195"] Keri Facer - Learning Futures[/caption]

Det livslånga lärandet för medborgaren

Keri Facer beskriver i sin bok Learning Futures (s.29) om institutionen skola som idé och det lärande som ryms i den organisationen:
  1. Skolan är en viktig arena för en levande demokratisk diskussion om framtiden och bistå i framtagandet av ett narrativ om framtiden med fler röster
  2. Skolan som institution är viktig ur likvärdighetssynpunkt samt måste agera kompensatorisk i förhållande till elevernas informella lärande
  3. Att ge det lokala sammanhanget en större chans och utrymme för påverkan, nätverkande och aktion
  4. Att ge ett ökat utrymme och ett sammanhang för det professionella lärandet och gärna i ett större ekosystem av aktörer
  5. En institution ger en ökad stabilitet vid samhälleliga sammanbrott
Men vilka krav kan en medborgare ställa på en kommun idag? Vilka fortbildningar, vuxenutbildningar, fritidsaktiviteter erbjuds  - och inte bara som ett självförverkligande för individen utan även som professionellt lärande för lärare eller som demokrativerkstad för barn och unga?

Demokrativerkstaden

Det jag önskar designa ur ett Väsbyperspektiv är en modell där vi fortsätter att erbjuda barn, unga och pedagoger IT-slöjd och utbildning inom digital kompetens via skolan på dagtid. Men att vi utvecklar uppdraget och breddar erbjudandet till fler dessutom bör vi fundera på om det finns olika demokratiprocesser som vi kan stötta.
  • Flera gånger i månaden anordnas 'After School'-verksamheter med hjälp av biblioteket, fritidsgårdar och våra skolors fritidshem på eftermiddagarna.
  • Fritidsgårdarna erbjuder återkommande workshops och aktiviteter i lokalerna. Det kan vara allt från 'Laga jeans med Sashiko', 'pimpa din speldator' eller 'digitalt självförsvar'.
Slutligen behöver vi tänka till på kompetensförsörjningen för lärare och skolledare. Här kan våra lokaler utnyttjas på ett helt annat sätt:
  • Vi kan bistå i att organisera distansutbildningar på plats, t ex återkommande träffar för MOOCs eller Skolverkets moduler för professionellt lärande
  • Studieförbund och vuxenutbildningar bör erbjuda fler grund- och avancerade utbildningar inom slöjd och skapande med IT som material, programmering, digital kompetens.
  • Alla VFU-studenter bör få utbildning på makerspace, och gärna i ett tajtare samarbete med lärosätena.
Påkopplat på dessa verksamheter och aktiviteter finns det fysiska och digitala mötesplatser för att driva demokratifrågor generellt men också de lokala och aktuella frågorna för medborgarna. En demokrativerkstad och ett medborgarkontor i ett.

Vad innebär det att vara människa idag?

Jag vill tro att vi på detta sätt kan hjälpa till med såväl handfasta och konkreta frågeställningar inom digital kompetens som de stora och angelägna filosofiska frågorna idag - vad innebär det att vara människa idag? Och detta för elever och lärare men också för medborgaren i en kommun. Se Gert Biesta lägga ut texten om hur vi bör få alla att känna sig hemma i världen. Ytterligare ett medskick blir en kort film om makerrörelsen från Douglas Rushkoff under MakerFaire 2013 där han pratar om ett paradigm där vi nu kan sätta verktyg och färdigheter i händerna på människor och förverkliga oss samtidigt som vi producerar saker till oss själva, en renässans för skapande och hantverk, bortom massproduktion och tveksamma arbetsvillkor i tredje världen. https://www.youtube.com/watch?v=qUXSxGD8WmE https://www.youtube.com/watch?v=JO6vVGGGKxg

Vi lever i en paradox. Några tankar inför Almedalen 2018

$
0
0

Inför Almedalen

Inför nästa veckas panelsamtal i Almedalen läser jag in mig på lite material som ligger i skärningspunkten lärande, demokrati och digitalisering. Det är en mix av filosofer, trendspaningar och ett gemensamt drag som jag vill lyfta fram - paradoxen.

Nationell digitaliseringsstrategi för skolan

Ett dokument som jag ofta återkommer till är den Nationella Digitaliseringsstrategin för skolan och ett par paragrafer där som i lika delar kittlar som utmanar mig. Det är i inledningen som man så välbehövligt slår fast att detta är en demokratifråga:
Digital kompetens är i grunden en demokratifråga. I skolan lär vi oss förstå världen för att kunna förändra den. Alla barn och elever behöver få förståelse för hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv, hur programmering styr såväl det informationsflöde vi nås av som de verktyg vi använder, liksom att få kunskap om hur tekniken fungerar för att själv kunna tillämpa den.
Detta förpliktigar, något som skolledare, lärare och fritidspedagoger känner av idag, då de själva inte alltid känner eller håller med om analysen - kanske för att den träffar en känslig nerv och blottar en känsla av sårbarhet och okunnighet. Det här är ju en av anledningarna att vi driver Väsby Makerspace på det sättet vi gör; kostnadsfritt för våra verksamheter, användarcentrerat för elever, lärare, skolledare med en hög grad av lyhördhet. Men som jag skrev i mitt senaste inlägg om Makerspace som en demokrativerkstad vad gör vi av de elever som frågar oss;
Kan vi komma hit på fritiden? Hur lär vi oss mer?
Just nu kan vi inte ordna det, och jag hoppas att det under hösten öppnas för möjligheter att organisera aktiviteter för barn och vuxna efter skoltid, men framförallt undrar jag hur vi förhåller oss till det som Regeringen och Skolverket tycker är en demokratifråga - utanför skoltid. Och vem tar ansvar för det?
Är digital kompetens en demokratifråga även på fritiden?
Dessutom slår Digitaliseringsstrategin fast att det är otroligt viktigt att vi främjar flickors intresse för teknik.
Digitaliseringskommissionen har pekat på att ökade inslag av it i undervisningen främjar flickors intresse för it och på sikt bidrar till att minska snedrekryteringen till högre utbildningar med it-inriktning. Inkluderandet av ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med digitalisering har därmed betydelse för möjligheten att nå det jämställdhetspolitiska målet om jämställd utbildning. I arbetet med digitaliseringen är det därför viktigt med ett jämställdhetsperspektiv för att tillgodose att alla barn och elever ges samma förutsättningar och möjligheter.
Hur skall detta organiseras? I klassrummen under vanlig lektionstid? Eller kanske på fritids? Finns kompetensen för det? Hur gör vi med detta viktiga perspektiv, för jag misstänker att det är något som kommer få stryka på foten om vi lämnar det till lärarna att organisera, då de har 1000 andra saker att förhålla sig till i klassrummet. Det saknas inte vilja, snarare tid.

En paradox

Det blir en paradox när vi trycker in så mycket i skolan, men inte alltid ger förutsättningar att lyckas med så komplexa uppdrag som digital kompetens för skolväsendet mitt i ett paradigmskifte. Jag kan hoppas att vi på makerspace kan leverera ett förslag på lösning i höst, men jag tror att vi kommer att behöva jobba på helt nya sätt för att klara detta. En annan inställning till tid, uppdraget eller hur just denna undervisning skall organiseras och designas för bästa effekt!

Tips!

Ps. Under Almedalsveckan finns det en mycket intressant programpunkt på temat Så får vi fler tjejer att välja teknik i skolan med den eminente Ulrika Sultan. Gå dit! Paradox av Piroshki-Photography CC BY-NC-ND 3.0  

Umair Haque, en uppfriskande röst med välbehövliga filosofiska perspektiv

Umair som alltid är värd att läsa och som har förmågan att få mig att stanna upp och begrunda de filosofiska och etiska perspektiven på teknik, samhälle och lärande skriver i ett inlägg om en kollaps som inte bara handlar om ekonomi och politik - utan även etik och moral. I texten med titeln American Collapse isn’t Just Economic and Political — It’s Moral and Ethical, Too sätter han fingret på en paradox i det amerikanska samhället (även Sverige kanske?):
Unique in the world — perhaps unique in history — Americans appear perfectly content to watch their kids massacre each other in schools, to watch their neighbours die for a lack of basic medicines, to watch their middle class implode, to see their own life expectancy shrink, to work a little harder every day only to be rewarded with less money, stability, and opportunity by the very system of predatory capitalism that is ripping their lives apart.
Hur blev det så här? Och varför nöja sig med mindre? Är man medveten om processen själv? Om inte, hur gör man medborgarna medvetna om det - i allt från moral, till demokratisk skolning och digital kompetens? Det här leder mig till tanken om demokrativerkstäder, mötesplatser för medborgaren att jobba och utveckla sin demokratiska förmåga. I detta så är min roll snarare möjliggörare, plattformsbyggare, än just sakkunnig i demokratiska processer. Men jag är mycket intresserad av digital kompetens som just en demokratifråga, en medborgerliga rättighet, en kommuns skyldighet gentemot sina medborgare - och som Umair pekar på ovan. En paradox. Det digitala kan vara en möjliggörare och katalysator eller den kraft som demonterar en demokrati och passiviserar. Kan vi verka i en riktning som bjuder in fler till ett lärande under dygnets alla timmar? Mer om denna tanke här!   Fler paradoxer...

Global Trends: The Paradox of Progress

[caption id="attachment_3266" align="alignright" width="227"] Global Trends - Paradox of Progress[/caption] Här är en återkommande analys som Office of the Director of National Intelligence skriver. Just denna publicerades januari 2017, alltså samma månad som Trump svor presidenteden. Jag kan tycka att det är en text med ett anslag som står i bjärt kontrast till retoriken från den sittande presidenten.
This version, the sixth in the series, is titled, “Global Trends: The Paradox of Progress,” and we are proud of it. It may look like a report, but it is really an invitation, an invitation to discuss, debate and inquire further about how the future could unfold. Certainly, we do not pretend to have the definitive “answer.” Long-term thinking is critical to framing strategy. The Global Trends series pushes us to reexamine key assumptions, expectations, and uncertainties about the future. In a very messy and interconnected world, a longer perspective requires us to ask hard questions about which issues and choices will be most consequential in the decades ahead–even if they don’t necessarily generate the biggest headlines. A longer view also is essential because issues like terrorism, cyberattacks, biotechnology, and climate change invoke high stakes and will require sustained collaboration to address.
https://www.dni.gov/files/documents/nic/GT-Full-Report.pdf [caption id="attachment_3270" align="alignright" width="181"] “Gig Workers” Riot in London and New York (2021)[/caption] Den här analysen, precis som den som jag gjorde 2014, pekar på större globala trender, möjligheter och utmaningar. De pekar ut tre scenarier "Islands", "Orbits" och "Communities" alla med sina val och färdvägar. "Islands" är det nationella, "Orbits" det regionala och "Communities" på transnationell nivå. Dessutom har de sprängt in fiktiva nyheter från framtiden för att verkligen illustrera hur vardagen kan se ut 2021 eller 2032 runt om i världen. Demografi Vi står inför en demografisk utmaning där vissa länder får en allt äldre population, andra har en tilltagande medelklass som ställer allt högre krav samt i vissa länder breder fattigdomen ut sig vilket leder till ökad migration. Maktcentra Förskjutning av ekonomiska maktcentrum på den väst-östliga breddgraden kommer skapa turbulens, vilket vi ser idag, och det kommer bli alltmer påtagligt. Teknologier och innovation Teknologin fortsätter att utvecklas och accelerera men det skapar samtidigt slitningar i samhället mellan de som är med och förstår - och de som hamnar utanför. Dessutom finns det en påtaglig risk att jobb försvinner när AI och automatisering driver en effektivisering av arbetsmarknaden, vilket ställer stora krav på fortbildning och kompetensförsörjning. Idéernas kraft Idéer och identitetsfrågor åker idag på en våg av kraftfull exkludering. Populism, religion och jämställdhet är alla frågor som kommer kraftigt, utmanas och skapar friktion. Klimatfrågor och hälsa Klimat-, miljö- och hälsofrågor kommer kräva vår uppmärksamhet - med en hel radda av utmaningar.   [caption id="attachment_3271" align="alignright" width="185"] IMF Says African Economic Growth Rate Surpasses Asia (2032)[/caption] Men ett återkommande tema är just möjligheter som står mot utmaning, AI som driver på och kan möjliggöra att vi lättare kan identifiera sjukdomar, förenkla vardagen - men samtidigt effektivisera så att hela yrkesgrupper blir överflödiga och utan jobb. Eller ta bara möjligheterna med CRISPR, vilket kan ge oss enorma möjligheter inom spannmålsodling och medicin men samtidigt skapa skillnader och konflikter mellan de som har råd och de som inte har.
As the paradox of progress implies, the same trends generating near-term risks also can create opportunities for better outcomes over the long term. If the world were fortunate enough to be able to take advantage of these opportunities, the future would be more benign than our three scenarios suggest. In the emerging global landscape, rife with surprise and discontinuity, the states and organizations most able to exploit such opportunities will be those that are resilient, enabling them to adapt to changing conditions, persevere in the face of unexpected adversity, and take actions to recover quickly. They will invest in infrastructure, knowledge, and relationships that allow them to manage shock—whether economic, environmental, societal, or cyber. Similarly, the most resilient societies will likely be those that unleash and embrace the full potential of all individuals—whether women and minorities or those battered by recent economic and technological trends.
Ja, hur organiserar vi oss för att bygga en motståndskraftig kommun, som tänker livslångt lärande dygnet runt, demokrativerkstäder och utjämnar skillnader? Lite roligt är att jag gjorde en motsvarande analys 2014, och i mångt och mycket är det identiska frågor som tas upp men jag upplever det ändå som att det gått fortare än vad de estimerade 2014. Det är onekligen en exponentiell utveckling inom allt - från det goda till det onda.

Tidigare trendspaning. Här är min trendspaning från 2014

http://pellepedagog.se/trendspaningar-till-2035/ Slutligen har vi Amy Webb...

Amy Webb på SXSW

Amy Webbs föreläsning och trendspaning från SXSW 2018 är klart sevärd och hon är lika delar påläst och vass som underhållande och politisk. Det är välinvesterad timme om man är det minsta intresserad av utbildning, digitalisering och politik. Hon levererar flera trendspaningar som tar avstamp i nuet, men där varje spaning har ett optimistisk, ett pragmatiskt och en katastrofalt scenario. Och det som är så obehagligt i detta är att många av dessa processer har varit i gång under flera år; t ex AI, CRISPR, kampen för ett fritt vs. kontrollerat internet (Saveyourinternet) och hennes rapport kan laddas ned och analyseras. This edition of our report includes:
  • 225 emerging tech trends across 20 industries
  • a list of the world's smartest cities
  • a calendar of events that will shape technology this year
  • detailed near-future scenarios for several of the technologies
  • a new framework to help organization leaders decide when to take action on trends
  • a list of all organizations on our watchlist for 2018
  • 20+ advance weak signals for 2019
Rapporten är designad med olika områden och en analys, samt en rekommendation om förhållningssätt i en ledningsgrupp. Något som jag tryckt på i vårt arbete med Skolverkets 'Leda Digitalisering' är just att utveckla den IT-strategiska ledningsförmågan och att unna sig själv ett par tillfällen per år att omvärldsspana och se vad som dyker upp på horisonten.
För det är inte längre en fråga om robotar, AI och digitala assistenter kommer in i skolan. De är ju redan här.
Röststyrningssystem, lärresurser i form av programmerbara bin, robotar för sjukskrivna elever - allt detta finns redan i skolan i olika grad. Vi är redan där, den stora frågan är vad som händer nu och vilken typ av roll och påverkan vi vill att t ex robotar skall ha i klassrummet och vilken skola vi vill ha om 10 år. Ta bara Neil Selwyns färska blogginlägg om det etiska dilemmat med robotar i klassrummen.
If implementing an automated system entails following someone else’s logic then, by extension, this also means being subject to their values and politics.
Här har vi onekligen ännu en paradox, där vissa skolledare och huvudmän agerar som om detta fortfarande är valbart och ett framtidsscenario, när vi redan är mitt i det och att det bitvis oreglerat byggs ut och in i klassrummen. Eller hur ställer du dig som slöjdlärare till "Self assembling robots" i textilslöjden? [caption id="attachment_3264" align="aligncenter" width="300"] Analys från FTI Techtrends 2018 "Self assembling robots"[/caption] https://www.youtube.com/watch?v=b4KM6uo2olM

Digital kompetens – en demokratifråga!

$
0
0
Internetdagarna den 20 november Den 20 november kommer jag föreläsa och sitta i en panel på Internetdagarna för att prata om Digital kompetens – en demokratifråga! På temat Digital strategi i praktiken – mötesplatser, tillgänglighet, samverkan och synergieffekter kommer Rebecca Eriksson, Josefin Andersson, Terese Raymond och jag komma med exempel, möjligheter och nya utmaningar för samhället. Jag kommer att […]

Konferenser med tema makerspace som demokrativerkstad

$
0
0

Frågorna, nätverkandet och arbetet fortsätter med digitalkompetens för medborgaren. , designen av nya mötesplatser och hur en demokrativerkstad skulle kunna se ut. Under hösten får jag chansen att prata om vårt utvecklingsarbete i Väsby, vikten av att bygga idéslussar i förvaltningen och mellan kontoren samt utmaningen när vi designar platser som inbjuder till ett livslångt lärande för alla. Många av dessa tankar finns beskrivna i en serie av bloggposter här/här/här/här. Hackabibblan 2018 - 11-12 oktober Kick-off-konferens för Stockholmsregionens nya kulturstrategi - 26 oktober  

#Hackabibblan 2018

#Hackabibblan 2018 visar på möjligheterna med skapande verksamhet i biblioteket. Läs mer i inbjudan och programmet till höger. Hackabibblan riktar sig till dig som är intresserad av hantverk, teknik och skapande i offentliga miljöer. Kanske jobbar du på ett bibliotek och är intresserad av eller driver egen skaparbibbla?
Vi kanske ses där? Program som pdf.  

Den regionala kulturstrategin

Här skall jag sitta med i en panel för att berätta om vårt arbete i Väsby och vad andra kommuner, organisationer kan lära sig av vårt arbete och vår "fuck ups" - och vad jag menar med en digital medborgare. Dessutom: Hur går vi från ett mindset där vi hela tiden måste återuppfinna hjulet och vara "unika" trots att grannkommunen har en fungerande lösning? Dessutom är detta med misstag (fuck-ups) så viktigt i fråga om utvecklingsarbete och innovation att vi borde vinnlägga oss om att skapa en kultur där vi vågar prata om det för accelerera utvecklingstakten..
Hör kulturförvaltningen i Stockholms läns landsting berätta om sin roll och sina resurser i implementeringen av strategin. Ta del av spännande lokala och regionala processer och projekt i Stockholm, Södertälje, Botkyrka, Järfälla och Österåker. Lyssna till kulturlivets företrädare om förutsättningarna för den regionala konstens och kulturens utveckling. Och ta chansen att själv diskutera och ringa in de gemensamma kulturpolitiska utmaningar och möjligheter som vi gemensamt kan ta tag i direkt! Konferensen tar grepp om kulturstrategins alla fyra utpekade insatsområden:
  • öka tillgängligheten till och deltagandet i kulturlivet
  • stärka möjligheterna till konstnärlig utveckling
  • omfatta digitaliseringens möjligheter och utmaningar
  • använda kultur och kulturmiljöer som resurs samhällsplaneringen
Programmet för de olika remissinstanserna hittar ni här.  
Viewing all 73 articles
Browse latest View live